-
Hur dåligt måste livet vara då man börjar skära sig själv?Har en kille slagit dig,eller krossade han ditt hjärta?Tog en person livet av sig själv?Gick det dåligt i skolan?Vad var det som gick fel?Vad det nu än var som gick som gick fel, var det då så hemskt?Jag tänker inte svara att jag förstår,för det gör jag ej,absolut inte.Före du börjar skära dig,är det värd det?Börjar du må bättre av att skära dig? Eller gör det bara mera ont?
Om svaret är att det blir bättre så kan ingen hindra dig.Men nej,gör det inte.För det är så inte värt det.Inte ens i närheten.Du är så mycket bättre än så.För tänk om det bara var en dålig dag,Då var det bara det,och inte mycket mer.Vi har alla de dagarna.Jag lovar att det blir bättre,jag vet hur det är att må dåligt,det är för jävligt.Men det går om,du har en bättre dag,en minut.Eller så.Men senare,någon gång.Då blir det bättre.Det lovar jag dig.
jao
Jag skulle ju visa bilderna från London till er men det gick bra.Ni ska förhoppningsvis få se bilderna men det kan ta en tid,andra färska bilder ska ni också få. Stå ut lite till bara,puss på er! Senast jag har bloggat var då sportlovet var slut och jag hade kommit hem och det var ju en tid sen.Menmen jag har varit i skolan, på dans till kvevlax, dött av skolan en hel del, umgåtts med mina söta vänner,bosatt mig i närpes, varit på fest i närpes, skaffat nya kontakter, levt livet,bosatt mig i Malax och har haft det sämre och bättre, en förkylning har jag också skaffat mig. Mina veckor i korthet tror jag, minns inte allt men det är självklart. Nu ska jag baka en tårta av bästa slag före jag drar mig iväg på ett träningspass!
JAG RÄCKER INTE TILL LÄNGRE
När har jag senast bloggat?När har jag senast kollat en serie? När har jag senast andats? När har ja senast pluggat stenhårt? När har jag senast skrattat? När har jag senast uppskattat livet? När har jag senast sett mamma eller pappa i ögonen och varit glad över att jag har dom? När har jag senast inte haft ångesten? När har jag senast känt att jag räcker till? När?
kanske de va i lördags, då man var sådär passlit borta och inte brydde sig
Jag känner nu, halv 10 hur kroppen är uppe i ett stort moln av blixtar och dunder som snart kommer explodera, det smäller snart. Om ingenting börjar ta och lugna ner sig exploderar jag. Proven, inlämingsuppgifter, bakverken, toapapper, vara lycklig och allt det där. Jag hinner inte.
Tror inte ni förstår känslan idag då jag kom hem till ett tomt hus och fick sitta mig ner i soffan och faktiskt läsa bloggar 20 minuter och att Inte få panik över att ha massor att göra. Men senare då de där 20 minuterna hade gått, då kom paniken igen, ångensten över hur bra jag ska prestrera.
Man kan endå hoppas att det kanske blir bättre, nån gång. Inte idag i alla fall och absolut inte imorgon. Vem vet, kanske tills sommaren? Eller då är det sommarjobben och prestationen där och vi kan absolut inte glömma bort sommarkroppen 2014. Nej den som får oss alla att ha ångest, har jag tillräckligt smal mage? Rumpan då, är den tillräckligt stor? Låren, de där feta låren? Vad gör man med dom då?
Såhär har min torsdagskväll sett ut, med ångest om alla möjliga prestationer.
HEJ BLOGGEN
Ja,jag lever ännu.Bloggningen har väl varit lite gles men jag har inte haft tid,enda förklarningen.Proven är i fullgång,jag har inte ork,har blivit förkyld och till sist kan vi skylla på att jag har jetlag hoho.Ny period har startat och jag tar snart helg igen för att umgås med saknade vänner och såna härliga saker.Sedan jag kom hem har jag pluggat,pluggat,umgåtts med Emilia,pluggat,tränat,börjat skolan och till sist pluggat.Men ni ska få se massa bilder från London och även min shopping då jag har tid för sånt.Efter detta korta inlägg ska jag plugga och köra ett träningsset.Puss och kram på er bästa människor :*