När har jag senast bloggat?När har jag senast kollat en serie? När har jag senast andats? När har ja senast pluggat stenhårt? När har jag senast skrattat? När har jag senast uppskattat livet? När har jag senast sett mamma eller pappa i ögonen och varit glad över att jag har dom? När har jag senast inte haft ångesten? När har jag senast känt att jag räcker till? När? 

 

 

Jag känner nu, halv 10 hur kroppen är uppe i ett stort moln av blixtar och dunder som snart kommer explodera, det smäller snart. Om ingenting börjar ta och lugna ner sig exploderar jag. Proven, inlämingsuppgifter, bakverken, toapapper, vara lycklig och allt det där. Jag hinner inte. 

 

Tror inte ni förstår känslan idag då jag kom hem till ett tomt hus och fick sitta mig ner i soffan och faktiskt läsa bloggar 20 minuter och att Inte få panik över att ha massor att göra. Men senare då de där 20 minuterna hade gått, då kom paniken igen, ångensten över hur bra jag ska prestrera. 

 

Man kan endå hoppas att det kanske blir bättre, nån gång. Inte idag i alla fall och absolut inte imorgon. Vem vet, kanske tills sommaren? Eller då är det sommarjobben och prestationen där och vi kan absolut inte glömma bort sommarkroppen 2014. Nej den som får oss alla att ha ångest, har jag tillräckligt smal mage? Rumpan då, är den tillräckligt stor? Låren, de där feta låren? Vad gör man med dom då? 

 

Såhär har min torsdagskväll sett ut, med ångest om alla möjliga prestationer.